onsdag 7 januari 2009

Nr. 78494843 F

Vad numret står för, det är hemligt.. det blir roligare så. Och lite lömskt sådär. Tänk om jag menar någonting om just DIG! Tänk efter nu, vad är din pinkod gånger tio tusen och på vilken bokstav börjar det svärord du använder mest??!

Jag ber hemskt mycket om ursäkt, men jag har hakat upp mig på siffror. Måste bara ha dem i rubriken annars blir det armageddon.

Idag ska det bara handla om en sak. Ett klipp från Grotesco - genialt, redan klassiker.
Första gången jag såg detta minns jag att jag började panikskratta, det var liksom för mycket skratt och för lite tid.

Nog med skitsnack! Till saken!

måndag 5 januari 2009

... 34657, 34658, 34659, 34660, 34661, 34662...

Jag kan inte sova. Jag räknar fibrerna i mitt lakan.

Fast det är ju inte lika effektivt som att skriva... därför tänker jag, exklusivt, ge er historien om... jag tänker nu berätta en liten historia om, en astronaut och en flygplansolycka. Astronauten var ingen mindre än Jurij Gagarin - och kosmonaut, och flygplansolyckan var mycket allvarlig i Afrika. Det var så det begav sig, för inte så värst värst länge sen.

En dag vaknade Jurij Gagarin med ett förvånansvärt gott humör och begav sig ut i Sovjet för att söka lyckan. Det hör till historien att han redan varit den förste människan i rymden... ja han vaknade faktiskt nästan jämt med gott humör nu för tiden; tjejerna var som galna i honom och han var nationalhjälte. Hursomhelst gav han sig iväg och kom på den 5:e dagen till S:t Petersburg. Här blev han slagen i skallen av en flygplanstekniker. "Vad i helvete!" utbrast Gagarin och slog olyckligt förvirrad tillbaka på den till synes vansinnige flygplansteknikern... som var bror med en annan f.d. flygplanstekniker vars betydelse för vår historias andra del, den om vår kära flygplansolycka, är högst kärnfull...

Flygplansolyckan var ingen nationalhjälte, och hade inga mål om att bli det, det var inte därför den blev till. Den började existera därför att en Boing 747 kraschade i djupaste Kongo på grund av att vänstra motorn havererade, därför att att en tekniker och bror fem år tidigare missat att byta ut den lilla obetydliga jetmotorsmojängen som är viktig att byta ut, trots ett ringa existensberättigande, ungefär efter tre år. Teknikern hade blivit så glad över att Jurij Gagarin tagit sig upp i rymden, att han överväldigad kastat skiftnyckelsliknelsen för specialarbete nästan lika långt bort, och lagt sig på rygg och tittat upp i densamma, rymden. Vad skönt det var att spana upp i rymden, tänkte han. "Varför ska jag gå och skrota med flygplan när det finns en hel rymd att upptäcka? Varför ska jag det, kära Svedladjunka?" (Smeknamn på Gagarin som man bara förstår om man är Dostojevskij eller med i hans romaner). Och så slutade han sitt jobb på det lilla, statliga familjeföretaget, och sade åt sin bror och tillika kollega att han nu skulle ägna sig åt rymdäventyr. "Precis som förträfflige Jurij Gagarin, käre bror!".

Epilog: Jurij Gagarin dog själv i en flygplansolycka, men det är en annan historia som kanske rör en annan flygplanstekniker med andra drömmar, eller vodka, eller samma f.d. flygplanstekniker eller hans bror... vem vet.

Det var historien om en kosmonaut och en flygplansolycka.

Godnatt

onsdag 31 december 2008

...4589, 4590, 4591, 4592, 4593, 4594...

Jag kan inte sova. Jag räknar vinflaskor i mitt rum. NEJ MAMMA, skoja

Hursomhelst har jag inte förstått det här med att räkna får, eller boxningshandskar eller vad fan man nu vill ska hoppa efter varandra... för mig blir det inte så tråkigt att jag somnar, utan snarare så tråkigt att min sömnlöshet övergår i depression. Dessutom ska man väl ha rätt dålig fantasi för att nöja sig med får? Rätt var det är hoppar hellre nakna damer över fårstängslet, eller varför inte en hyacint...

Dock kan sömnlöshet ljuslägga ypperliga tillfällen att rädda bloggen från analfabetiskt helvete och en fantastiskt skräckvidrig, ja helt anfäktagrotesk diaboliskt oförståndsoerhörd våldsförnedringsdöd. Att skriva gör mig trött (sorry), så det tjänar ädla dubbla syften.

I fas 1 av min sömnlöshet har jag redan ansat en tangorabatt. Jag funderar på att ha som nyårslöfte att ha tangorabatt åtminstone till i maj. Om jag ser äldre ut på bilden beror det på Errol Flynn:

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/95/Errol_Flynn1.jpg


Vidare har jag kollat på youtubefilmer om det finska folket. Tragikomik på hög nivå:



Här har vi en finne som sveper vodka, skulle jag tro att det är:



Hehehehe:



Även idiotiska svenskar och idiotiska finnar på den mest idiotiska plats som finns, där svenskar och finnar tillsammans utarbetar en ypperlig formel av (om än underhållande) misär: FINLANDSBÅTEN:



Denna rysare får avsluta kvällen. Fast visst fan är den rätt kul ändå??! Skriket gillar jag. Med ett dubbelmoraliskt flin säger jag godnatt.

tisdag 23 december 2008

God Jul och tre goda ting, förutom guld, rökelse och myrra

1. Türk's skoförsäljning har enligt Svd ökat lavinartat... det var nämligen hans modell 271 som av Muntazer al-Zaidi kastades på president Bush (eller missade, olyckligtvis) för mindre än två veckor sedan (om jag minns rätt). Snyggt Muntazer! Vanligtvis säljer Türk 15.000 par skor på ett år men har nu sedan "incidenten" fått en order på - håll i er - 370.000 par skor. Och de flesta är, kan man förmoda, nr 271. Mäktigt, Türk.

2. Imorgon åker jag till Lenola. Världens finaste italienska bergsby. Där ska jag fira jul med min vän Igor och hans familj. Mamman är - åhgud jag kan nästa inte prata om det utan att förlora förståndet - helt sjukt fantastisk på att laga mat. Efter den troligtvis orgasmartade middagen på julafton brukar de yngre gå ut och supa sig redlösa. Inte dumt. Vi kommer, med ljudet av 15-åringar som spränger sig i luften, kila ner till en husvagn som kallas kungadömet, "il regno", och hänga järnet. Därefter bär det av upp till byns bar och röj.

3. Jag ska även fira nyår här i Italien. Har inte bestämt var än, men jag vill till Napoli. Det sägs vara helt vrickat där. Ni kanske känner till det här med att italienare slänger ut gamla saker på nyår, direkt på gatan eller direkt på folk. Inte överallt, dock i Napoli! Sen, 10 januari åker jag hem. Det kan också bli bra kan man hoppas... boohooo. Vill/vill inte.

torsdag 18 december 2008

Hopplöst i hissen aka Kris med koreaner

Vi hade varit ute. Jag och koreaner.

Vi skulle hem till Homin (operasångerska och bedårande söt) för the sake of en flaska vin. Vi var sex stycken. Vi tog hissen. Vi kom till våning fyra.

Sen gick det inte så bra längre. Rättare sagt: hissen hostade till och vi började falla raskt neråt (dock inte helt fritt för någon slags linas friktion hindrade detta). Jag hann tänka att det inte är så bra med hissar som faller, när vi med en duns och koreaners skrik stannade mellan våning 1 och 2. Benen vek sig. Men alla klarade sig bra.

Sen gick det heller inget vidare, för dörren på våning 1, som nådde upp till halva hissen, gick inte att öppna - inte ens när jag hittat veven som man skulle öppna den med! Trots den dåliga mottagningen lyckades vi ringa en hisstekniker som började darra på rösten av ångest över att jag inte var italiensk, och att jag tillsammans med fyra koreaner och en svensk hade sumpat det. En korean fick dessutom klaustrofobiska idéer och satte sig ner. Och den jävla teknikern kom aldrig.....

Till slut kom han och fick upp dörren. "Grazie e buona notte", sa jag. "God natt är fel ord", sa han.

För övrigt fick jag en jättefin och rätt exklusiv penna i ett snyggt fodral av en söt liten korean som heter Su, som efteråt fnittrande sprang och gömde sig bakom en dörr. Man vill verkligen ha dem som gosedjur.

måndag 15 december 2008

Livet på balkongen (...en framtida film av Roy Andersson?)

Det är juletid. Italienarna i mitt bostadsområde har satt upp juliga blinkslingor på sina balkonger. Det är ganska ball, men när man står på balkongen och kollar på blinket infinner sig en viss paralytisk känsla och fara för att ramla ner, särskilt när man lutar sig lite ut och kollar på den blinkande balkongen nedanför.

Alla balkonger här har extremt låga räcken! När käre Tom-Hadar, 1,94 meter lång, var här, fick jag inte en lugn stund så länge det fanns en balkong i närheten. När Daniel, uppskattningsvis 1,88, i helgen satt på ett balkongräcke på 7:e våningen och jävlades med att luta sig bakåt (han var dessutom full!), höll jag på att dö. Det är det värsta jag vet, när folk retas med att eventuellt ramla ner från höjder. Jag tappar livslusten och måste lägga mig ner och tänka på sommarminnen.

I övrigt så är min balkong Jesus. På dagarna fångar den upp mer värme än vad som egentilgen finns ute, så att man kan chilla hur mycket man vill. När det inte regnar - och nu regnar det så mycket att personer faktiskt har drunknat.

Vem kan se-gla för ut-an vind, vem kan rooo utan år-or? Jag måste sä-ga att jag-nog bangar, på-å bä-gge-der-a.

Eftersom kl är 01.50 och jag lyssnar på Mozarts Requiem och det fan är måndag, ska jag gå till kylskåpet och dricka Coca Cola i bar överkropp.

Non stop Hip Hop.